håll om mig
Man kan ju undra varför jag sitter och skriver här klockan kvart i fem på natten/morgonen. Men jag har jobbat och kom hem kl fyra och det är omöjligt att sova dirket. Måste varva ner först,
Ibland undrar jag hur jag egentligen mår. Jag undrar om jag förstår mina känslor. På en timma kan det pendla mellan att inte kunna sluta skratta till att bara vilja försvinna från denna jord. Varje liten motgång gör mig så ledsen. Orkar inte mer av nåt. Jag känner mig som jag är i puberteten. Jag tror mest att det är en del jobbigt jag skjuter undan som gör sig påmind så fort det är nån motgång. Idag fick en annnan ta skiten som verligen inte förtjänade det. Jag vräkte ur mig saker som jag aldrig hört mig säga. Jag känner inte igen mig. Känner jag mig själv egentligen.
Jag var så glad när jennie kom att ja var tvungen att ge henne en kram.
Snälla nån håll om mig.
Jag vill vara sju år igen. Bli kramad hela tiden. Känna sig älskad och ens största problem var att man var tvungen att sov typ åtta eller nåt.
Snälla håll om mig.
Kom en onykter kille runt halv tre som blev helt "kär" i mig. Han pratade med mig konstant till halv fyra. Själv försökte man stänga resturangen. Men jag ville inte att han skulle gå, jag ville suga ur all kärlek åt honom som jag kunde få. Jag behöver den. Han fick till och med en kram av mig. Det var så skönt att få känna hans varma armar runt mig.
Håll om mig.
Nu är det ljust ute.
Jag känner mig så hemsk som klagar på livet när det är så många som har det tusen gånger värre än mig. Men vad ska jag göra när jag inte är lycklig. Ska jag bara aceptera läget.
Saknar mina föräldrar óch min hund. Det går inte en dag utan att jag tänker på er. Jag saknar er mycket mer än vad jag kan säga.
Jag är så rädd att ni ska försvinna.
Jag är så rädd för att bli själv.
Så snälla håll om mig.
Is this my life I'm wondering
It happened so fast
How do I turn this thing around
Is this the bed I chose to make
Ibland undrar jag hur jag egentligen mår. Jag undrar om jag förstår mina känslor. På en timma kan det pendla mellan att inte kunna sluta skratta till att bara vilja försvinna från denna jord. Varje liten motgång gör mig så ledsen. Orkar inte mer av nåt. Jag känner mig som jag är i puberteten. Jag tror mest att det är en del jobbigt jag skjuter undan som gör sig påmind så fort det är nån motgång. Idag fick en annnan ta skiten som verligen inte förtjänade det. Jag vräkte ur mig saker som jag aldrig hört mig säga. Jag känner inte igen mig. Känner jag mig själv egentligen.
Jag var så glad när jennie kom att ja var tvungen att ge henne en kram.
Snälla nån håll om mig.
Jag vill vara sju år igen. Bli kramad hela tiden. Känna sig älskad och ens största problem var att man var tvungen att sov typ åtta eller nåt.
Snälla håll om mig.
Kom en onykter kille runt halv tre som blev helt "kär" i mig. Han pratade med mig konstant till halv fyra. Själv försökte man stänga resturangen. Men jag ville inte att han skulle gå, jag ville suga ur all kärlek åt honom som jag kunde få. Jag behöver den. Han fick till och med en kram av mig. Det var så skönt att få känna hans varma armar runt mig.
Håll om mig.
Nu är det ljust ute.
Jag känner mig så hemsk som klagar på livet när det är så många som har det tusen gånger värre än mig. Men vad ska jag göra när jag inte är lycklig. Ska jag bara aceptera läget.
Saknar mina föräldrar óch min hund. Det går inte en dag utan att jag tänker på er. Jag saknar er mycket mer än vad jag kan säga.
Jag är så rädd att ni ska försvinna.
Jag är så rädd för att bli själv.
Så snälla håll om mig.
Is this my life I'm wondering
It happened so fast
How do I turn this thing around
Is this the bed I chose to make
Kommentarer
Postat av: nennie
men lilla söta gumman!! det här låter inte alls bra..:S vi måste prata någon dag, du ska få prata av dig lilla gumman.. love you!! ps. tack för kramen ;)
Trackback