att stiga upp tidigt på måndagar betyder att hela dagen sedan är förstörd. Det går jättebra på morgonen och så men när jag kommer hem så slår tröttheten på som en vägg eller nåt. Det är bara att sova. Jätteskönt.

När man hör vissa låtar färdas man bakåt i tiden. Maria Mena är på hög volym hos mig just nu.
"and i say baby i feel stupid to call you but i´m lonely"
Mycket kalmarminnen som färdas förbi min näthinna.

Det finns mycket jag saknar med kalmar:

• mina älskade älskade älskade vänner som alltid fanns nära. Mina topmodelkvällar med emmy, jennies o mitt korv med bröd-ätande, alla shoppingturer, gi-ätande hit o dit, simningen med jennie tidiga mornar, min flumlisa som många gånger stöttade mig genom livet, alla stunder när man behövde en axel att gråta mot så fanns det där,Josse som tog hand om mig när vissa kvällar gick väldigt fel haha.
• min underbara släkt som bor i kalmar, kunde komma dit när jag ville, de fanns alltid där o stöttade mig, var också skönt ibland att veta att de behövde mig.
• stan i kalmar, alla affärer och vattnet och hela stans utformning.

ja kalmar kommer nog alltid finnas i mitt hjärta.

Nu har man plötsligt blivit vuxen, går på årsmöten, är med i a-kassan o jobbar heltid.
Ibland undrar jag bara om jag blir vuxen för fort?
Visst älskar jag att jobba med barn, men att jobba heltid ger inte mycket tid över till annat.
Kommer jag att sitta vid 55 och undra vad jag har gjort med mitt liv?