som jag tror de flesta vet så är jag starkt mot otrohet..men nu börjar jag undra om det är jag som tycker fel eftersom det verkar vara så sjukt vanligt och accepterat av alla. 
Särskilt planerad otrohet får mig att skämmas för människosläktet. När man under en längre tid går bakom ryggen på den man är tillsammans med.

Och sen den som man är otrogen med. Var är det människans principer? Var är allas principer? Hur kan den människan låta sig behandlas så? Är man inte värd mer som människa? Den som är otrogen kan ju både äta kakan o ha den kvar. Varför skulle de ge upp det?

Usch ja äcklas och blir så upprörd, genomtänkt otrohet får mig att spy.

Ett tag när ja bodde i kalmar hade jag som en liten tradition att fråga alla killar ja kände eller träffade om de varit otrogna någon gång och 99 procent så ja.
Sedan börjar de skylla på massa saker som att det var ändå inga känslor kvar eller hon hade gjort samma sak eller massa...SO WHAT! det är väl inte okej för det.

Sen vänner som står jämte och i princip "hjälper" till. Nej usch och fy. Var är era principer?
Fly förbannad skulle jag bli och berätta vad jag tyckte och tänkte istället.

Snälla ni..det är inte coolt, det är inte häftigt, det är inte okej!