Det blev som jag inte ville.
Jag visste ju det från början.
Jag är inte bra för dig.
Jag gör dig bara olycklig.
Du är för bra för mig.


Är så motiverad att ta tag i mitt liv när jag kommer tillbaka till kalmar.
Nu ska saker bli av och jag ska ha en plan med saker jag gör.
Har trots allt bara tre terminer kvar. Nu måste jag plugga.
Ska träna ordentligt. Bort med allt onödigt.
Jobba mycket så jag kan shoppa mig lycklig.


Nu börjar kalmarlängtan dra i mig.
Alla människor där.
Min lägenhet.

Hur ska jag kunna lämna detta livet här.
Min familj. Hundarna.
De är mitt allt.
Kommer sakna de så mycket.